Skrivet av: Earl Wolfgang Grey | november 12, 2007

How to hide anything, av Michael Connor

I 1980-talets USA tyckte sig en man vid Michael Connor se en utveckling där staten i allt större utsträckning lade sig i vad människor fick och inte fick äga och där antalet inbrott och terrordåd ökade. Det verkade inte omöjligt att total anarki snart skulle stå för dörren och människor skulle behöva lära sig att gömma värdefull egendom, eller sig själva. Idag kan vi se att Connors framtidspessism till viss del var ogrundad, men den bok som blev resultatet av hans oro, How To Hide Anything (Amazon.com), kan fortfarande vara intressant och inspirerande att läsa.

Boken kan sägas bestå av fem huvudteman. Det första är hembaserade gömställen som tar upp olika typer av gömställen man kan skapa med hjälp av sådant man finner i de flesta hem. Sådana gömställen är som regel små och rymmer smycken, pengar, droger eller på sin höjd mindre skjutvapen. Att gömma just droger är ett återkommande tema i Connors bok, baserat på hans egna livsstilspreferenser kan man gissa. Ett av de enklaste tipsen att genomföra är att borra ett hål underifrån upp i benet på en möbel med lite kraftigare ben. Ett sådant gömställe är inte särskilt stort men ger möjlighet att snabbt gömma smycken eller andra mindre föremål när objudna gäster knackar på dörren.

Det andra huvudtemat är vad Connor kallar för utstuderade gömställen. Det är gömställen som kräver en del arbete, i vissa fall rätt mycket, men som ofta kan gömma stora och tunga föremål. Vissa av de gömställen som föreslås tar ansenlig tid att förfärdiga och en del kräver viss hantverksskicklighet. Ett förslag som Connor ger är att fästa ett extra rör på en plats i huset där man har många andra rör, till exempel toaletter eller pannrum. Röret kan sedans skruvas eller lyftas loss och förvara hyfsat stora föremål. Problemet är att toaletter och pannrum i Sverige sällan ser ut på det sätt som Connor verkar förutsätta. Det är bara ett exempel på hur den här delen av boken till viss del är inaktuell för svenska läsare av idag då de tips som tas upp utgår ifrån vissa byggnadstekniker och sätt att inreda som har kommit ur bruk, eller aldrig varit i bruk i Sverige.

Det tredje huvudtemat är gömställen stora nog för människor. De gömställen som föreslås är av två typer. Den ena typen är extra rum som man bygger in i befintliga byggnader och den andra är hur man konstruerar dolda rum under marknivå utomhus. Konstruktionsförslagen verkar överlag realistiska, men kräver samtidigt mycket arbete och hantverksskicklighet, särskilt förslagen som gäller gömställen inomhus. En stor del av denna del av boken går åt till att beskriva hur man går till väga för att skapa en envägsspegel för att kunna övervaka angränsande rum till ett dolt gömställe. Nyttan av detta går att ifrågasätta, men samtidigt var det på 80-talet betydligt svårare att arrangera dold övervakning jämfört med idag och det är trots allt förståeligt att han vill ta upp denna möjlighet.

Det fjärde huvudtemat är hur man gömmer föremål när man befinner sig hemifrån, till exempel när man bor på hotell, och hur man kan skapa provisoriska gömställen som inte kräver några avancerade ändringar. Dessa gömställen är som regel mycket små och jag är skeptisk till nyttan av dem, annat än för att gömma värdesaker (vilka jag personligen föredrar att inte lämna på hotellrum alls)

Boken avslutas med att ta upp en mängd mer generella tips om hur olika personer som söker igenom en bostad arbetar och vad de kommer att leta efter. Den här sektionen kan det vara bra att läsa skeptiskt eftersom det trots allt gått mer än tjugo år sedan boken skrevs och så väl inbrottstjuvar som poliser har sannolikt lärt sig mycket på den tiden.

”How to hide anything” är skriven på engelska och rikt illustrerad. Det är en intressant bok och kan för en survivalist vara ungefär vad heminredningstidningar är för den breda massan. Även om man inte bygger några av de föreslagna gömställena kan boken vara en inspirationskälla. För mig var boken framför allt ett intressant tidshistoriskt dokument om den framtidspessimism som präglade många grupper i 1980-talets USA. Det kan vara en viktig läxa att lära att framtiden kanske inte blir så mörk som man fruktar men att morgondagen kan bära med sig helt andra utmaningar än de man förväntat sig och förberett sig på.

/Wolfgang Grey

Andra bloggar om: , , ,


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: